sidan uppdaterad 2011-02-05

Ordförande har ordet

Barnläkaren som lärling, lärare och ledare

Kära kollegor!

Ibland kan jag avundas de opererande specialiteterna där det så tydligt framgår att det är ett lärlingsyrke. Men även barn- och ungdomsmedicin är ett lärlingsyrke där det reella doktorsarbetet aldrig kan ersättas av nog så bra kurser eller schemalagda självstudier. Vi lär hela tiden av varandra. Unga kollegor behöver förebilder (ibland duger tyvärr också avskräckande sådana) att forma sin yrkesroll kring. Vi behöver alla ett professionellt sammanhang där ett kollegialt utbyte och stöd är ovärderligt. Trots min generations avsaknad av formaliserad handledning anser jag mig lyckligt lottad som kunnat “plocka delar” hos äldre kollegor som varit föredömliga i mycket och som generöst delat med sig av sin erfarenhet. Hur har det varit för dig?

Vi som är SPUR-inspektörer kan vid upprepade tillfällen konstatera att klinikernas interna vidareutbildning ofta är det som samlar läkarna kring det som vi älskar mest i vårt arbete: den medicinska konsten att professionellt handlägga sjuka barn och att framåtsyftande verka för barns bättre hälsa. Den interna vidareutbildningen håller ofta mycket hög kvalitet.
Men var finns viljan att leda denna verksamhet baserad på kunskap och ett livslångt lärande? Allt färre läkare och barnläkare leder de kliniker där de spenderar stora delar av sitt vakna liv. Här finns ändå en möjlighet att påverka som inte är liten! Förvisso kan man inte plocka ner månen men man kan sträcka sig mot stjärnorna och framför allt få omgivande verksamheter och personer i maktpositioner att se att barnen är de verkliga stjärnorna och att det är arbetet för barns hälsa som bygger basen för en demokratisk välfärd. Jag tycker att det finns många som lyssnar och många som delar den meningen – så låt oss tillsammans fortsätta att föra barnens och barnfamiljernas talan. Tveka inte att prova på ett chefsuppdrag – man lär för livet, hela livet och i livets tjänst, inte illa!

Nina Nelson