Arbetsgruppen för barnreumatologi: Verksamhetsberättelse 2002.  till början

Verksamhetsåret präglades av det stora reumatologmötet i Stockholm 12-15/6. Till detta EULAR/PRES (European League against Rheumatism/Pediatric Rheumatology European Society)-möte kom 8000 deltagare, varav cirka 300 barnreumatologer från hela Europa. Flera av Arbetsgruppens medlemmar deltog som funktionärer under kongressdagarna. Under planeringsfasen deltog även Stefan Hagelberg och Boel Andersson-Gäre i den lokala organisationskommittén. Young Investigators Meeting organiserades av Karin Palmblad (Stockholm) och Stefan Berg (Göteborg). De vetenskapliga bidragen granskades av en internationell kommitté och de svenska forskarna höll sig väl framme vid prisutdelningen. Barnreumatologin fick relativt stor uppmärksamhet, trots det "numerära underläget". I egenskap av barnreumatologisk representant i EULAR höll Boel ett mycket uppskattat anförande vid invigningen. Utvalda sessioner var integrerade med vuxenreumatologin. Barnreumatologin uppmärksammades också i svensk television och press.

Under året har några av styrelsemedlemmarna (Stefan Hagelberg, sammankallande, Eva Edlund, Boel Andersson-Gäre, Anders Fasth) fortsatt med månatliga telefonmöten för att ansökningar om tilldelningen av TNF-hämmaren Enbrel®, som fortsätter att vara en bristvara. Dessa möten har blivit ett forum då även andra frågor kunnat dryftats.

Arbetsgruppen har fortsatt representation i PRES, i vars styrelse Anders Fasth ingår som sekreterare och Boel Andersson-Gäre som EULAR-representant.

Styrelsen har under året bestått av:
Stefan Hagelberg, ordförande,
Eva Edlund, sekreterare,
Jarl Tevebring, kassör,
Anders Fasth, vetenskaplig sekreterare,
Eric Ronge och Bo Magnusson, valberedningen,
Nils-Åke Nilsson, revisor,
Anders Berner, revisorsuppleant,
Boel Andersson-Gäre, adjungerad.

Stefan Hagelberg

Ordförande

Arbetsgruppen för pediatrisk genetik: Verksamhetsberättelse 2002.  till början

Arbetsgruppen, som idag har ca 75 medlemmar, har bildats med målet att sprida ny genetisk kunskap inom pediatriken.

Styrelse 2002:

Ordförande: Göran Annerén, Uppsala
Sekreterare: Britt-Marie Anderlid, Stockholm
Ledamot: Ylva Ståhl, Stockholm
Ledamot: Mårten Kyllerman, Göteborg

Under året har ett vetenskapligt möte samt två dysmorfologidagar anordnats. Det vetenskapliga mötet hölls den 23/1 på Läkarsällskapet i Stockholm, i anslutning till barnneurologsektionens årliga möte, och bland annat avhandlades mitokondriella sjukdomar, hereditära spastiska parapareser samt PAX6 mutationer vid aniridi. Två välbesökta dysmorfologidagar har arrangerats, en i Uppsala den 10/4 samt en i Stockholm den 23/10. Vid dessa dagar inbjuds kliniska genetiker samt barnneurologer för att gemensamt diskutera fall med oklara syndrom med syfte att finna en diagnos.

Göran Annerén, Ordförande

Britt-Marie Anderlid, Sekreterare

Stockholm den 13/12 2002

Arbetsgruppen för epidemiologi: Verksamhetsberättelse 2002.  till början

Barnläkarföreningens arbetsgrupp för epidemiologi verkar för att främja kunskap och intresse för epidemiologiska aspekter inom pediatrik.

Under år 2002 valdes Jonas F Ludvigsson, ST-läkare vid barnkliniken i Örebro, till ny ordförande för en period av tre år. Samtidigt avtackades förre ordförande Anders Hjern för ett gott arbete.

Möten
Ämnet för arbetsgruppens årsmöte var "Epidemiologiska studier av utlandsadopterade och fosterbarn under ungdomsåren". Årsmötet ägde rum på Astrid Lindgrens barnsjukhus 020208.

Den 14e november arrangerades dessutom, i samarbete med det så kallade ABIS-projektet (Alla barn i Sydöstra Sverige; http://www.liu.se/hu/ihm/abis/forskning.htm), ett möte i Linköping kring Barkerhypotesen. Vid detta möte medverkade bland annat just David Barker från Environmental Epidemiology Unit i Southampton.

Hemsida, utskick och medlemmar på arbetsgruppens e-postlista
Arbetsgruppens utskick utgår till strax över 40 personer. Under året har sju utskick gjorts, ett antal av dessa finns att läsa på arbetsgruppens hemsida (http://www.svls.se/sektioner/blf/epidemio/epid02.htm). Hemsidan upprättades under våren 2002.

Stipendium
Arbetsgruppen har tillsammans med Bamseförlaget (utgivare av tidningen Bamse) instiftat ett resestipendium för odisputerad forskare. Åtta sökanden tävlade om 25 000 kr vilket skulle täcka resekostnader och avgifter för kurs i epidemiologi vid utländsk institution. Catarina Almqvist, Karolinska institutet, tilldelades i år priset för ett projekt inom allergi. Protokoll från stipendiekommitténs möte finns att läsa på arbetsgruppens hemsida.

Övriga aktiviteter
Arbetsgruppen har under året arbetat för att få till stånd en SK-kurs i pediatrisk epidemiologi till våren 2004. Vi har dessutom inlett arbetet med att upprätta en resurshemsida för pediatrisk epidemiologi.

För BLF:s arbetsgruppen för pediatrisk epidemiologi,

Universitetssjukhuset i Örebro 030219

Jonas F Ludvigsson

Sektionen för endokrinologi och diabetes: Verksamhetsberättelse 2002.  till början

Sektionen har haft två möten under verksamhetsåret. Det första i mars månad, där vi första dagen arrangerade ett nationellt diabetessymposium och avhandlade ett program som innefattade frågor om mat, stört ätande samt gastrointestinal dysfunktion vid barn och ungdomsdiabetes.

Den andra dagen avhandlades endokrina receptorsjukdomar på förmiddagen och ett avsnitt om diabetes och pedagogik på eftermiddagen. Bl.a rapporterade Sam Nordfeldt en nationell enkät i denna fråga som kommer att utmynna i ett försök att stärka utvecklingen inom detta viktiga område

Höstmötet arrangerades i oktober där första dagen ägnades åt tillväxthormonbehandling.

Bl.a. kom en ny rapport från det nationella tillväxthormonregistret som genomfört en receptstudie (Ulf Westgren ansvarig). Denna visade att rapporteringsfrekvensen var acceptabel men att geografiska skillnader finns vad gäller förskrivningens omfattning. Arbetsgrupper fungerar på både nationell och regional nivå med en målsättning att samordna riktlinjerna inom denna verksamhet (Jan Gustafsson sammankallande).

Nästa dag gavs en bred presentation av tillståndet autoimmunt polyglandulärt syndrom med Jan Gustafsson som moderator. Efter lunch presenterades data från Uppsala om samband mellan virusinfektioner och diabetesinsjuknande hos barn. Sektionens kvalitetssäkringsregister för diabetes rapporterade också nya data som visar en allt bättre nationell täckning vad gäller rapporterade uppgifter (Bengt Lindblad ansvarig). En nationell inventering av förekomst av den fruktade komplikationen diabetesketoacidos visade ej någon alarmerande ökning vilket är glädjande (Ragnar Hanås ansvarig). En viktig nationell inventering av typ 2 diabetes hos barn i Sverige pågår (Ingemar Zachrisson samordnare).

Örebro och Uppsala december 2002-12-30

Jan Åman Maria Halldin

Ordförande Sekreterare

Sektionen för barn- och ungdomsneurologi med habilitering: Verksamhetsberättelse för år 2002.                                                                                                                             till början   

Föreningen har under året haft 202 medlemmar.

Styrelse Ordförande Lena Westbolm, Lund
Vetenskaplig sekreterare Thomas Seijersen, Stockholm
Kassör Kerstin Dahlström, Stockholm
Facklig sekreterare Martin Jägervall, Växjö
Revisor Ingegerd Åhsgren, Sundsvall
Valkommitté Else Asadi, Örebro
Jan Arvidsson, Jönköping

Styrelsemöten:
2002-01-17 telefonmöte
2002-01-22
2002-01-24 konstituerande möte
2002-02-13 telefonmöte
2002-04-16
2002-09-11
2002-11-29 telefonmöte

Utbildningsdagarna, 24-25 januari 2002, ägnades åt neonatal neurologi.

Arbetsgruppen för kvalitetsfrågor har bestått av Christer Larsson (sk), Gunilla Malm, Per Lindström samt Margareta Wendelius.

Representanter i tvärsektionsgruppen inom BUH har varit Ingegerd Åhsgren (ord) och Christer Larsson (suppl).

Lars Palm (ord) och Lena Westbom (suppl) har representerat i CNA, Committe of National Advisers.

Representant i NNPS har varit Ingrid Olsson (ord) och Eva Esscher (suppl).

Margareta Belfrage och Håkan Svan har ingått i en gemensam arbetsgrupp tillsammans med habchefsföreningen för att förbättra rekrytering av läkare till barnneurologi och habilitering.

Uppföljande inventering av verksamma läkare inom verksamhetsområdet har på styrelsens uppdrag igångsatts av Orvar Eeg-Olofsson och Jan Arvidsson.

Remissvar, synpunkter mm har lämnats bl a avseende SoS habiliteringsutredning, SOTA-dokument angående skolhälsovård och "Barn och smärta", SoS översyn av medicinska specialiteter, europeisk barnneurologutbildning samt förskrivning av centralstimulantia vid ADHD.

Föreningen har medverkat i planering av olika konferenser, bl a baltiskt barnneurologmöte 2003, kvalitetsdagar 2003 samt barnortopedi-, ortopedteknik- o barnhabsymposium 2003. Planering inför EPNS-mötet i Göteborg pågår.

Arbetet med föreningens hemsida har igångsatts i samarbete med Rondens portal.

Lund och Växjö i november 2002

Lena Westbom, Ordförande Martin Jägervall, Facklig sekreterare

Sektion för pediatrisk nefrologi: Verksamhetsberättelse 2002.  till början

Sektionen har under året haft följande styrelse:

Karl-Johan Lidefelt ordförande, Martin Wennerström sekreterare och Ingrid Sjöberg skattmästare.

Adjungerade har varit Arne Stenberg (barnkirurg), Eira Stokland (barnröntgenolog) och Birgitta Sundelin (njurpatolog).

Styrelsens ordförande, sekreterare och skattmästare har träffats och haft kontakt via telefonmöte ett antal gånger under året. De adjungerade styrelsemedlemmarna har vid ett tillfälle blivit kallade till möte

(i anslutning till årsmötet).

I samband med BLF:s årsmöte i januari anordnade sektionen under en eftermiddag ett blandat fortbildningsprogram, inklusive fallpresentationer, på Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Stockholm.

Den nationella, prospektiva studien av barn med dilaterad vesiko-ureteral reflux fortgår med kontinuerlig inkludering av patienter. Hittills har knappt 70 patienter inkluderats. Syftet är att jämföra de tre behandlingsalternativ som står till buds (Deflux-injektion, antibiotikaprofylax respektive icke antibiotikaprofylax). De allra flesta av landets barnkliniker (30 st) deltar och dess representanter har inbjudits till informations/diskussionsmöte vid två tillfällen under året.

Årsmötet äger rum den 27/11. Samtliga sektionsmedlemmar är inbjudna. I samband med detta möte kommer Tryggve Nevéus att tala över ämnet "Nattväta hos barn – äldre och nyare rön".

Stockholm och Göteborg den 11:e november 2002

Karl-Johan Lidefelt Martin Wennerström

Ordförande Sekreterare

Styrelsen har under året bestått av Jan Ejderhamn (ordf), Robert Saalman (sekr), Göte Forsberg (kassör), Ulrika Fagerberg, Magnus Fredriksson, och Gun Persson. Hans Hildebrand omvaldes till revisor vid årsmötet i Lund liksom valberedningen med Kristina Hemmingson, Marie Krantz och Ulf Jansson. Antal medlemmar under året var 156. Styrelsen har under året sammanträtt en gång och haft tre telefonsammanträden.

Årsmötet den 5 april hölls på Barn-och Ungdomscentrum, Universitetssjukhuset Lund, och behandlade barnpsykiatriska synpunkter vid anorektala missbildningar (Trond Diseth, Norge), TIPS vid portal hypertension (Carl-Magnus Kullendorf, Lund) samt nutrition ( Pia Karlsland-Åkesson, Malmö och Irene Axelsson, Lund). Vid årsmötesförhandlingarna beslutades bl a att styrelsen/sektionen tills vidare ej ska ackreditera externa kurser, och att medlemsregistret skall uppdateras och även innefatta email -adresser.

Den 17-18 oktober hölls i Örebro IBD-gruppens årsmöte med bl a Adrian Thomas, Manchester och Ingemar Engström,Örebro vilka pratade om livskvalitét och IBD.

Sektionens arbetsgrupper rapporterar alla fortsatt arbete, förutom Helicobakter pylori-gruppen som varit "vilande". Celiaki: Ett vårdprogram har sammanställts och kommer att läggas ut på hemsidan, vidare pågår registreringen av incidensen som tidigare. IBD: Ett omarbetat vårdprogram har kommit ut på hemsidan, och fortsatt arbete pågår med att ta fram ett IBD-register. Hem-TPN: gruppen har nu även kontakt med norska och danska kollegor. En uppdaterad version av "PM för stopp, ocklusion i samt trombolysbehandling av CVK/subcutan venportar" har distribuerats till samtliga barnkliniker i landet.

Mats Eriksson, Uddevalla, har under året utsetts av styrelsen till sektionens nya webmaster. Sektionens hemsida hittas på www.blf.net

Sektionen har under året etablerat samarbete med Svensk Gastroenterologisk förening (SGF) och SGFs medlemstidning "Gastrokuriren" kommer att kostnadsfritt distribueras ( fr.o.m. dec-2002) till våra medlemmar. Det finns även möjlighet för oss att få en egen spalt i tidningen, men redaktör till detta är ej utsedd ännu. Diskussion kring samråd om gemensamma tema vid symposier inför kommande riksstämmor och konferenser har förts.

Gudmar Lundqvist, som är Socialstyrelsens "enmansutredare" av "Översyn av antalet medicinska specialiteter", har föreslagit att pediatrisk gastroenterologi skall vara ett profilområde och inte en egen grenspecialitet. Styrelsen har framfört till BLFs ordf Hugo Lagercrantz att sektionen kräver möjlighet att avge ett yttrande vid den remissrunda som förväntas ske under början av år 2003.

Styrelsen har under året fått en förfrågan från "Expertgruppen för Pediatrisk Nutrition" om behovet av en bok "Mat för sjuka barn". Bakgrunden är att ESS-gruppens (Expertgruppen för sjukhuskoster) bok "Mat på sjukhus" kommer ut i en omarbetad upplaga, där barnkapitlet ska utgå. Barnexpertgruppen vill nu ha sektionens synpunkter på om det finns ett reellt behov av en bok för sjuka barn. Styrelsen har begärt att få ytterligare information om bokens innehåll/tänkta disposition samt målgrupp för att kunna avge ett svar och även föreslagit expertgruppen en diskussion med landets barndietister.

Sektionen har besvarat en förfrågan från Läkemedelsverket angående läkemedel som kan användas vid gastroenterologiska åkommor hos barn. Anledningen till denna förfrågan är att den Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMEA) barnexpertgrupp, vill se över situationen inom olika terapiområden avseende tillgång på godkända läkemedel på marknaden, lämpliga beredningsformer samt behov av ny kunskap i form av läkemedelsstudier. HIV och gastroenterologi är de två områden man startar med. Den franska läkemedelsmyndigheten, Affsaps, har sammanställt en lista som inventerar dessa områden med avseende på vilka läkemedel som används eller har potential för användning, godkännandestatus, tillgängliga beredningsformer och relevant information för barnpopulationen. Denna sammanställning speglar således dock franska förhållanden och sektionen ombads att delge Läkemedelsverket och EMEA våra synpunkter på den franska listan. Styrelsen har besvarat förfrågan efter samråd med kollegor i sektionen. Svaret går att återfinna på vår hemsida.

2003-01-20

Jan Ejderhamn

Ordf

Sektionen för barn- och ungdomsallergologi - Verksamhetsåret 2001-2002.  till början

Sektionen har varit samlad till höstmöte i Skövde 6-7 september 2001. Efterutbildningsdagen 6 september 2001 ägnades åt "Svårutredd och svårbehandlad allergi" med Tony Foucard som moderator. Programmet tog upp var vi står idag när det gäller diagnostik ock behandling av kronisk urtikaria respektive läkemedelsöverkänslighet samt diagnostik av födoämnesöverkänslighet. Medverkade gjorde Håkan Mobacken, Gunilla Hedlin, Staffan Ahlstedt, Gunnar Lilja, Kristiina Turjanmaa, Lennart Nordvall och Eva Landgren.

Vid årsmötet 7 september omvaldes Göran Wennergren som ordförande, Tom af Klercker som skattmästare, Gunnar Hattevig som sekreterare och Gunilla Hedlin som övrig styrelseledamot. Gästföreläsaren Robert Wood, USA presenterade egna och kollegors studier om "Hund- och kattallergen inomhus" med Gunilla Hedlin som moderator. Göran Wennergren ledde ett minisymposium med rubriken "Nytt om behandling av astma" med medverkan av Tony Foucard och Jan Svedmyr. Dietisterna avslutade mötet med minisymposiet "Hur dietisterna handlägger patienter med födoämnesallergi" med Ulla Fridolfsson och Agnes Pal som moderatorer. Medverkade gjorde också Andrea Mikkelsen och Margareta Rasmussen. Höstmötet var synnerligen välbesökt med 305 deltagare.

Vid BLF:s höstmöte i Gävle 10-11 oktober svarade barnallergologsektionen för ett symposium om nyheter inom behandling av astma och allergi. Föredragshållare var Gunilla Hedlin, Tony Foucard, Peter Meyer, Jan Svedmyr och Göran Wennergren (moderator).

Sektionens vårmöte i anslutning till SFFA:s årsmöte ägde rum i Malmö 21 mars. Temat var "Den allergiska inflammationens mekanismer" vilket belystes av Morgan Andersson, Arne Egesten, Mikael Benson och Gunilla Hedlin. Göran Wennergren och Mikael Benson var moderatorer. Symposiet var mycket välbesökt.

Styrelsen har haft tre sammanträden under året. Stencilkommittén har haft ett sammanträde och ett flertal informella kontakter. Stencilkommitttén arbetar med två nya stenciler: " Provokationer och diagnostik vid födoämnesallergi" och "Diagnoser och definitioner vid astma hos småbarn". Göran Wennergren är ordförande i en arbetsgrupp som Astma- och Allergiförbundet har tillsatt för att inför Barnallergiåret 2003 ta fram ett kunskapsunderlag om sekundärprevention vid allergi och astma hos barn. Styrelsen har agerat för att barn- och ungdomsallergologi skall behålla ställning som grenspecialitet i samband med Socialstyrelsens revision av de medicinska specialiteterna. Inom EAACI har Gunnar Hattevig representerat sektionen i arbetet med att ta fram ett europeiskt utbildningsprogram för blivande pediatriska allergologer.

Under året har Gunilla Hedlin och Göran Wennergren utgjort sektionens arbetsgrupp för specialistärenden inom barn- och ungdomsallergologi.

Ansvarig för sektionens hemsida är Tom af Klercker. Hemsidan nås via Rondens server under adress: www.ronden.se/blf/allergi/

Sektionen, som har 115 medlemmar, har under året haft följande styrelse:

Jens Schollin, ordf
Mats Blennow, sekr/kassör
Lena Hellström-Westas, ledamot
Richard Sindelar, ledamot tom augusti

Styrelsen har sammanträtt tre gånger samt haft ett flertal kontakter i övrigt.

Sjunde vårmötet i perinatologi i Stockholm 25-26 april hade följande huvudrubriker:

- Perinatalvård i hemmet
- Perinatalvård på nätet
- Föräldraföreningarnas roll
- Droger och graviditet
- Betydelsen av obduktion vid perinatal död
- Teknifiering och avteknifiering av perinatalvården – vart är vi på väg?

Det årliga Perinatalmötet i Stockholm den 25-26 oktober innehöll symposierna "The making of the brain" och Perinatal epidemiologi.

Neonatalsektionen har också bidragit till den andra nordiska kursen i neonatologi som hölls på Åland i september. I anslutning till denna arrangerades också årets John Lind symposium ("Det nyfödda barnet"). Båda dessa möten var välbesökta.

Sektionen har engagerats i SK-kurs i basal neonatologi i Linköping med Orvar Finnström som kursledare.

Under året har en grupp tillsatt av Socialstyrelsen arbetat med kunskapsunderlag för omhändertagande av gravt underburna barn. Ordförande i denna grupp är Karel Marsal.

Diskussion har initierats om nytt asfyxikompendium. Gunnar Sjörs, Lena Westas, Mats Blennow och Baldvin Jonsson är ansvariga.

Tre arbetsgrupper som arbetar med att ta fram vårdprogram för "neonatala kramper", bakteriella infektioner" och neonatal hypoglykemi" har tillsatts och påbörjat sitt arbete.

En fortsatt kartläggning av RSV-infektioner hos gravt underburna har gjorts med brett deltagande från landets nyföddhetsavdelningar. Resultaten presenteras på Perintalmötet 24-25 oktober 2002.

Yttrande över remissen "I forskningens utmarker – ett handlingsprogram om den medicinska forskningen utanför universitetssjukhusen" har ingetts.

Styrelsen har deltagit i diskussioner om kvävemonoxidbehandling i nyföddhetsperioden och medverkat till att ett kostnadstak för denna behandling har uppnåtts.

Stellan Håkansson har lett arbetet med ett perinatalt kvalitetsregister (PNQ). Ett särskilt program för registrering inom neonatologin är under utarbetande.

En hemsida har tagits fram av Richard Sindelar. Tyärr för oss, men bra för Richard, har han fått ett postdoc-stipendium i USA varför denna nu ligger nere i avvaktan på ny dataansvarig i styrelsen.

Örebro 2002-10-21

Jens Schollin, Ordförande
Mats Blennow, Sekreterare
Lena Hellström-Westas, Ledamot
Richard Sindelar, Ledamot

Svenska  Barnläkarföreningens arbetsgrupp för Ungdomsmedicin - Årsberättelse 2002. till början  

Arbetsgruppens  uppgift är att bidra till fortbildning, utveckling, forskning och opinionsbildning i ungdomsmedicinska frågor. Arbetsgruppen är öppen för alla med intresse för ungdomars hälsa.

Styrelsen: 
Margrethe Krabbe, ordf. 
Vilhelm Masreliez,  v. ordf.
Erik Belfrage, kassör
Laslo Erdes, sekr. 
Karin Ahlberg, Tommy Melin, Östen Jansson, ledamöter.  

Vi har även en referensgrupp med representanter från olika specialiteter till förfogande. Antalet betalande medlemmar är c:a 130. Årsavgiften är 100 sek. 

Årsmötet hölls i Stockholm 8/2-02.Vår efterföljande traditionella utbildningsdag fokuserade på drogsituationen bland ungdomar , ett välbesökt  möte i samarbete med bl.a Maria Ungdom &  Länskriminalpolisen. Under BLF:s höstmöte i Trollhättan ägnades en heldag , ffa för Barnläkare under Utbildning,  åt Ungdomsmedicin.

Vi har under året vid två möten i samarbete med Allmänna Barnhuset på Sätra Bruk arbetat vidare på ett nationellt medicinskt  nätverk om ungdomars hälsa med bl a Tonarg (ungdomsgynekologer), Barn &Ungdomspsykiatrin, Skolläkarföreningen, Folkhälsoinstitutet, Maria Ungdom ,Socialstyrelsen m. fl. i syfte att få en gemensam kunskapsbas, planera gemensamma utbildningar och  gemensamt driva viss opinionsbildning.  

Referensgruppsmöte ägde rum på Öland 5-7 September.  

Medlemmar har deltagit i EAAH (European Association for Adolescent Health):s Eu teach / om Ungdomsmedicin och hälsorelaterade frågor)utbildning i Lausanne. Undervisningsmodellen har  använts  här hemma vid flera utbildningstillfällen..  

Arbetsgruppens hemsida nås på http://hem.spray.se/ungdomsmedicin/meny.htm eller via BLF:s hemsida.  

Margrethe Krabbe, ordförande  

Styrelsen består av:  

Ordförande      Rolf Pettersson, rolf.pettersson@vgregion.se
Sekreterare     John Perlhagen, perlhagen@helsingborgslasarett.se
Kassör            Ragnar Bergström, ragnar.bergstrom@vgregion.se
Ledamot          Agneta Smedsaas-Löfvenberg, agneta.smedsaas-lofvenberg@jll.se 
Ledamot          Christer Hurve, christer.hurve@telia.com
Ledamot          Kerstin Werner, kerstin.werner@ltvastmanland

Styrelsen har under året haft fyra sammanträden. Årsmötet hölls i Jönköping den 26 april.  

Sektionen ordnade ett vårmöte i Jönköping 24-26 april, en utbildningsdag om "Barnreumatologi" i augusti och en diskussionsdag för barnhälsovårdsöverläkare i september. Under vårmötet i Jönköping var huvudtemat "Barn och stress". En omfattande rapport om "barns hälsa i Jönköpings län" presenterades. Ett förslag om nationell näthandbok för barnhälsovården lanserades. Vi diskuterade samordning av hälsoprogrammen för BVC, skola och ungdomsmottagningar, överföring av 6-åringarnas hälsovård till skolhälsovården, vaccinationer, barnförsäkringar och användandet av modern teknik vid publicering. Vi hade föreläsningar om barnmottagningar i öppenvård och barnpsykologens arbete på barn- och ungdomsmottagningar.

Sektionen har svarat på följande remisser:
Barnmisshandel - att förebygga och åtgärda.
Förordnande av narkotikaklassade läkemedel för behandling av ADHD hos barn och ungdomar.

Gamla och nya medlemmar är välkomna till vårmötet i Lund 23‑25 april 2002. Var god se programmet på hemsidan. Medlemskap i HÖV kostar 100 kr per år.  

Sektionens hemsida återfinns på www.blf.net. Christer Hurve är webmaster.  

Rolf Pettersson
Ordförande

Arbetsgruppen mot barnfetma (ABF) i BLF konstituerade sig vid BLFs styrelsemöte i samband med Läkarstämman i Göteborg i november 2002. Initiativtagare till gruppen var Anders Häger, Linköping, Staffan Mårild, Göteborg, Carl-Erik Flodmark, Malmö samt Claude Marcus, Stockholm. Gruppen hade i samband med detta ett första sammanträde, där fortsatt planering av verksamhet diskuterades. Beslut fattades att hålla ett antal arbetsmöten under våren 2003. Gemensamma studier och riktlinjer skall diskuteras och ett mål är att via ABF den 9 september 2003 ordna en endagskonferens i Stockholm om epidemiologi, diagnostik och behandling vid barnfetma.


Göteborg den 25 februari

Staffan Mårild

Styrelsen har under det gångna verksamhetsåret bestått av Fredrik Ahlsson ordf, Elisabeth Kullenberg sekr, Maria Svensson kassör samt Matias Hagman och  Anders Nygren som övriga ledamöter.  

Styrelsen har haft sju protokollförda sammanträden, varav fem stycken telefonmöten. Styrelsen har haft representanter med i BLFs styrelse (Elisabeth Kullenberg  och Fredrik Ahlsson) och i BLFs utbildningsutskott (Fredrik Ahlsson).  

Antalet medlemmar i BLU uppgår nu till ca 200 st. För att kunna vara medlem i BLU måste man vara medlem i BLF.  

Under BLUs tredje verksamhetsår har styrelsens arbete koncentrerats till de huvudfrågor som identifierades under tidigare verksamhetsår:

•  Svårigheten att komma med på SK-kurser samt för få SK-kurser

•  Specialistexamens utformning och eventuella obligatorium

•  Hur ska framtidens pediatrikutbildning se ut/hur möter vi samhällets/patienternas förändrade behov och krav?

Med utgångspunkt från dessa verksamhetsmål styrelsen har arbetat / följande skett under året:  

Vara en referensgrupp för BLF i frågor som rör yngre kollegor och företräda de yngre kollegorna i BLF:s styrelse.

Styrelsen har haft representanter med i BLFs styrelse (Elisabeth Kullenberg  och Fredrik Ahlsson) och i BLF:s utbildningsutskott (Fredrik Ahlsson).

Under året som gått har BLFs styrelse haft fyra möten och utbildningsutskottet två möten. BLU har varit representerade vid samtiliga tillfällen och bevakat det frågor som rört de blivande barnläkarna. Diskussioner kring specialistexamen och om denna ska vara obligatorisk har förts. BLU:s uppfattning är att den med nuvarande utformning ej ska var obligatorisk och detta har vi hävdat vid mötena. Det föreligger också förslag på att man ska få byta ut delar av den kliniska specialisttjänstgöringen mot forskningstid. Detta ställer sig BLU ej bakom.

BLU har deltagit i revisionen av utbildningsboken tillsammans med utbildningsutskottet. I utbildningsutskottet har vi fört en diskussion om hur man kan förbättra utbildningen. Det finns en uttalad önskan från utbildningsutskottet att utvidga samarbetet med BLU för att kunna utforma en bra specialistutbildning.

Utbildningsutskottet önskar att flera blivande barnläkare ska genomgå specialistexamen. I ett försök att stimulera till detta så är det nu möjligt att skriva skrivningen på respektive utbildningsort tillsammans med den läkare som är ansvarig för ST-läkarna. Det enda som krävs är att den läkare som är ansvarig för ST-läkaren tar kontakt med utbildningsutskottet.

Arbetet med de komplementära SK-kurserna fortgår och har fallit mycket väl ut. De kursorter som stod som kursgivare förra året har tillfrågats om de är villiga att ge kurserna även år 2003. De kurser som ges finns anslagna på BLUs hemsida.  

Informera de yngre kollegorna om BLF:s verksamhet samt stimulera till aktivt deltagande i BLF:s arbete

Det nät av kontaktpersoner som byggdes upp under 2000 har reviderats så att det nu finns kontaktpersoner på samtliga barnkliniker/utbildningsorter som har ST-läkare i Pediatrik i Sverige.  Kontaktpersonerna ska kunna fungera som referensgrupp till styrelsen, samt vara till hjälp för att sprida information till och från medlemmarna.  

Hemsidan har under det gångna året återskapats. BLU har nu en egen domän som inte är personbunden vilket medför att adressen inte kommer att behöva ändras fortsättningsvis. Anders Nygren har gjort ett formidabelt arbete med detta.

De som inte har internetuppkoppling får information via kontaktpersonerna.  

 Arbeta för specialistutbildningens utformning och innehåll

 I samband med mötet i Trollhättan diskuterades specialistutbildningens utformning. Det framkom önskemål om en tydligt strukturerad utbildning med tydliga målbeskrivningar på de olika placeringarna och med skriftliga kunskapsprov efter varje placering. Flera ”sit in” där man ser patienter tillsammans med sin handledare och diskuterar efteråt. Mer tid för inläsning, större krav på teoretiska kunskaper, goda argument till verksamhetschefen för att få lära sig det man behöver som nybliven specialist. Man vill absolut ej sänka kraven i utbildningsboken.  

Styrelsen kommer att fortsätta att arbeta med det måldokument gällande specialist- utbildningen som har påbörjats, detta förhoppningsvis tillsammans med utbildningsutskottet.  

BLUs framtida arbete kommer att följa det konkreta förslag som framkommit tidigare:  

Specialistexamen: BLU arbetar fortsatt med att finslipa det förslag till specialistexamen som på börjades under år 2000: den skall vara i form av kortsvarsfrågor och multiple choice-frågor. Den skall göras som diagnostiskt prov varje år och gås igenom med handledare lokalt. Som slutprov skulle den europeiska skrivningen kunna fungera om den är relevant för svenska förhållanden. Den praktiska delen bör göras på hemmaplan med handledaren som en "sit-in" med diskussion. Även denna bör göras flera gånger under ST-utbildningen och fungera som kvalitetsdiskussion kring hur långt man kommit i utvecklingen såväl medicinskt som personligt. Handledarskapet skulle på detta sätt kunna lyftas fram och få högre status. Forsknings/fördjupningsarbetet skulle kunna göras även på administrativt plan, att man håller i ett team eller dyl.

Under hösten spreds senaste skrivningen till landets kliniker i ett samarbete mellan BLU och BLFs utbildningsutskott. Detta kommer att bli ett återkommande moment.  

Bland SPUR-inspektörerna bör även relativt nya specialister ingå. Dessutom föreslogs att en uppföljning görs på den SPUR-inspekterade kliniken ca ett år senare för att utvärdera effekten av SPUR. Denna uppföljning är nu under utformande i utbildningsutskottet.

 Genom representationen i BLFs utbildningsutskott har BLU möjlighet att påverka utbildningen.  

Anordna utbildningskonferenser med vetenskapligt, fackligt och socialt program. Detta har skett i anslutning till förra årsmötet på Astrid Lindgrens Barnsjukhus, där temat för dagen var läkemedelsprövningar på barn, se sammanställning i ”Barnläkaren” samt vid BLFs höstmöte i Trollhättan där programmet bestod i Ungdomsmedicin och var en uppskattad dag. 

Medverka till ökat samarbete/utbyte mellan yngre barnläkare både inom och utom landet. Förutom de medlemsmöten som ordnats, och därmed chanser för medlemmarna att träffas, har trevande försök gjorts för att hitta liknande föreningar i övriga Europa. Sedan några år har BLU haft fortlöpande mail-diskussioner med EAPT (European Association of Pediatric Trainees) och dess representant i CESP (Confederation of European Specialists in Paediatrics) Fleur Sprangers. Via EAPT har BLU i enighet med dess motsvarigheter runt om i EU arbetat mot att en obligatorisk, gemensam specialistexamen införs. EAPT menar att det är bättre med inspektioner av utbildningsenheter (motsvarande svenska SPUR) samt att utbildningen måste harmoniseras mer i Europa om en examen ska vara aktuell. Aktiviteten har dock varit något mindre intensiv det senaste året.  

 Delta i arbete om hur man skall utforma framtidens pediatrik och utbildningen av pediatriker. Det arbete som påbörjades tillsammans med Michael Bergström Landstingsförbundet angående förändringsarbete inom vården i samband med mötet i Lejondal och Höstmötet i Gävle 2001 har fortsatt och den första kursen i förbättringskunskap har gått av stapeln i Jönköping. Från styrelsen deltog Elisabeth Kullenberg. Kursen var mycket uppskattad av deltagarna. Det utmaningar som vi står inför är exempelvis de ökade krav läkare ställs inför, hur vi ska hantera den ökande informationsmängden, att öppenvårdspediatriken tros få större betydelse, liksom socialpediatriken, med hänvisning till ökade sociala klyftor, invandring och Barn- och Ungdomspsykiatrins kris.

Även tankar om att Barnläkare måste utbilda sig mer inom t.ex. pedagogik, kris- och stresshantering, samt ledarskap har framkommit. Samarbete som inletts mellan BLU och Mikael Bergström, Landstingsförbundet, och som resulterat i kursen i förbättringskunskap kommer att vidareutvecklas.  Kursen kommer att ges ånyo. BLU:s styrelses förhoppning är att kunskaperna från denna kurs ska kunna användas fortsättningsvis i BLU:s arbete för att förbättra pediatrikutbildningen.  

Som ett led i rekryteringen till specialiteten deltog också BLU vid AT-läkarstämman år 2002. Detta gav goda möjligheter att samtala med potentiellt blivande kollegor och få dem att först varför de ska bli barnläkare. Denna så hett eftertraktade bristvara!  

Vad det avser SK-kurser kommer det inte att finnas något utrymme för flera kurser under år 2003 så arbetet med de grundläggande kurserna i utbildningsutskottets regi kommer fortsatt att vara mycket viktigt. Utbildningsutskottet har redan planerat åtminstone 4 kurser till år 2003. Kurserna kommer att annonseras på BLUs hemsida, via kontaktpersonerna och via verksamhetscheferna.   

Höstmötet i Malmö kommer att ta en ny skepnad med ”State of the art” föreläsningar från respektive sektion inom BLF. Detta för att förbättra utbildningsmöjligheterna för blivande barnläkare och barnläkare på bakjoursnivå och för att höja intresset för BLF-mötena.  

Under det gångna året har styrelsen fått ta emot mycket uppmuntran från medlemmarna. Många påtalar att BLU behövs. Men inte bara medlemmarna har varit positiva utan även BLFs styrelse och utbildningsutskottet har kommit med uppmuntran och stöd, och även spontana kommentarer på möten och via e-post. Denna positiva syn på BLU från våra mer erfarna kollegor har förstås tagits emot med stor glädje!  

Styrelsen vill tacka medlemmarna för det gångna året! Vi har med all säkerhet ytterligare ett kreativt år framför oss.  

16/2 - 2003

Fredrik Ahlsson
Ordförande

Styrelsen

Svensk Barnkardiologisk Förenings (SBF) Styrelse (SBFS) har under året utgjorts av:

Mats Mellander (ordförande), Sven Erik Sonesson (vice ordförande), Erkki Pesonen (sekrete­rare), Annika Rydberg (ledamot), Anders Jonzon (ledamot), Ulf Thilén (adjungerad vuxen­kardiolog) och Bo Lundell (adjungerad nationell representant i AEPC - The Association for European Paediatric Cardiology).

SBF´s nuvarande ordförande är styrelsemedlem i AEPC  och tillika sekreterare i Fetal Working Group/AEPC.

SBFS har sammanträtt i samband med riksstämman 2001 samt haft ett styrelsemöte i samband med Nordic Meeting in Pediatric Cardiology i Göteborg i september. Dessutom har styrelsen under hela året haft en tät mail-kommunikation.  

Medlemsfrågor
Medlemsregistret har under året uppdaterats. Sju nya medlemmar har registrerats. Antalet medlemmar är f.n. 101.  

Utbildningsfrågor
De SK-kurser som kommit till SBF för prioritering är:
1. Pediatrisk ekokardiografi, Göteborg (B-kurs)
2. Pediatrisk ekokardiografi, Lund (B-kurs)
3. Behandling av medfödda hjärtfel, Lund (C-kurs)
4. Barn- och ungdomskardiologi, Lund (C-kurs)
SBFS prioriterade dem i den ordning som de skrivits ovan. Ytterligare 2 ansökningar om SK-kurser sändes in av medlemmar i SBF (Barn och ungdomskardiologi, Göteborg och Perinatal kardiologi, Göteborg). Då dessa var B-kurser som riktade sig till pediatriker som primär mål­grupp sändes de till BLF för prioritering. Endast en SK-kurs har beviljats av Socialstyrelsen för 2003: B151, dvs Barn och ungdomskardiologi i Göteborg.  

SBF ordnade en påbyggnadskurs i Pediatrisk Kardiologi på Svartå Herrgård (utanför Örebro) den 4-6 Sept. 2002. Ansvariga var Sven Erik Sonesson och Göran Wesström. Kursen riktade sig i första hand till blivande barnkardiologer samt barnläkare med barnkardiologisk inrikt­ning, kliniska fysiologer, biomedicinska analytiker och sjuksköterskor med barnkardiologiskt inriktning. Kursen var fulltecknad med ett 30-tal deltagare och mycket uppskattad.  

Socialstyrelsens översyn av de medicinska specialiteterna
En översyn av de medicinska specialiteterna pågår sedan 2001 i Socialstyrelsens regi på upp­drag av Regeringen. Översynen, som leds av Gudmar Lundquist, har som direktiv att  EU-anpassa specialistutbildningen genom att öka det gemensamma inslaget i specialistutbild­ningen. Med detta vill man minska antalet självständiga specialiteter (sk basspecialiteter) och i stället införa ett antal grenspecialiteter. Barnkardiologins nuvarande status, som alltså hotas av utredningen, är en fristående monospecialitet utan krav på annan specialistkompetens. SBFS anser att barnkardiologin måste förbli monospecialitet och är i denna fråga helt överens med AEPC som arbetar för att barnkardiologin skall vara monospecialitet i samtliga europeiska länder.

Samtliga specialitetsföreningar (t.ex. BLF) hade under hösten 2001 inbjudits av Läkarförbun­det att lämna synpunkter till Socialstyrelsen på nuvarande utbildningssystem mm som ett led i Socialstyrelsens/Gudmar Lundquists översyn. Efter påstötning från SBFS erbjöds även SBF att besvara frågorna trots att vi inte utgör en egen specialitetsförening. SBF´s svar ligger sist som Bilaga 1.  

SBFS´s ordförande deltog i möte med Socialstyrelsens utredare Gudmar Lundqvist på Läkar­förbundet 020318. Kallade till mötet var samtliga pediatriska sektionsordföranden liksom representanter från BLF´s styrelse och utbildningskommittée. Vid detta möte redogjorde Gudmar Lundquist för uppdraget  och lyssnade på synpunkter.

I samarbete mellan professorerna Ingegerd Östman Schmidt och Erkki Pesonen samt SBFS författades under sommaren ett nytt förslag till målbeskrivning för ST-utbildningen i barnkar­diologi. Den nu gällande målbeskrivningen (se hemsidan) behövde moderniseras och anpassas till de Europeiska krav på specialistutbildningen som publicerats av AEPC. 

Förslaget gick, tillsammans med ett brev ställt till Socialstyrelsen,  på remiss till professor Dag Teien samt till verksamhetscheferna i Stockholm, Göteborg och Lund och kunde efter revidering undertecknas av samtliga nämnda. Förslaget på ny målbeskrivning  finner Du nedan som Bilaga 2 och brevet som Bilaga 3.

Brevet och förslaget på ny målbeskrivning sändes 021014 till Socialstyrelsen (Gudmar Lund­quist), Svenska Läkaresällskapet (Thomas Ihre) och BLF´s styrelse (Hugo Lagercrantz).  

För Styrelsen i Svensk Barnkardiologisk Förening  

Göteborg 021104  

Mats Mellander
Ordförande

Bilaga 1
Socialstyrelsens översyn av de medicinska specialiteterna  
Svensk Barnkardiologisk Förening (SBF), har av Läkarförbundet inbjudits att lämna syn­punkter till Socialstyrelsen på nuvarande utbildningssystem mm (Socialstyrelsens översyn av de medicinska specialiteterna). Här följer därför Svensk Barnkardiologisk Förenings svar på de frågor som ställts av Socialstyrelsen.  

Göteborg 020212

För svensk Barnkardiologisk Förening  

Mats Mellander
Ordförande

Erfarenheter av nuvarande system  

För- och nackdelar med målbeskrivningar i stället för tjänstgöringstider
 Övergång från tjänstgöringstider till målbeskrivningar för erhållande av specialitet är helt i linje med utvecklingen i Europa. The Association for European Paediatric Cardiology (AEPC) har tagit fram en detaljerad målbeskrivning för specialistutbildningen i barnkardio­logi där man t.o.m. listar det rekommenderade antalet diagnostiska och interventionella hjärt­kateteriseringar, ultraljudsundersökningar, EKG-bedömningar, elkonverteringar, arbetsprov etc som bör ingå i utbildningen. Svensk Barnkardiologisk Förening (SBF) har tagit fram en målbeskrivning för specialistutbildningen i barnkardiologi som ansluter sig till huvuddragen i AEPC´s  målbeskrivning men där vi inte går riktigt lika långt i specifikationen av antal proce­durer. SBF´s ambition är att basera den svenska specialistutbildningen i barnkardiologi så långt som möjligt på AEPC´s rekommendationer.

Vi ser enbart fördelar med en övergång till målbeskrivningar så länge man bibehåller vissa tidsramar.  

För- och nackdelar med ett utökat antal specialiteter  
Att barnkardiologin är och förblir en egen specialitet är en nödvändig förutsättning för ut­vecklingen inom specialiteten nationellt, för rekryteringen av nya barnkardiologer samt för anpassningen till utvecklingen i Europa där barnkardiologin, förutom i Sverige, redan är mo­nospecialitet i Tyskland, Portugal, England och Irland. AEPC arbetar för att få specialiteten godkänd i samtliga europeiska länder och barnkardiologi ligger redan som en egen specialitet vid sidan av kardiologi i UEMS (European Union of Medical Specialists). Även om barnkar­diologin är en liten specialitet jämfört med många andra, sett till antalet verksamma läkare, är kunskapsområdet redan så specialiserat och omfattande och genomgår en så snabb utveckling att det idag är svårt att behärska alla delar av fältet. En subspecialisering inom barnkardiolo­gin är därför redan ett faktum och har resulterat i snabb utveckling av områden som interven­tionell kateterisering, ultraljudsdiagnostik, fosterkardiologi, utredning och behandling av arytmier m.m. Denna viktiga utveckling gynnas av att barnkardiologin är en självständig spe­cialitet.

Vi ser enbart fördelar med att barnkardiologin är en egen specialitet.

Den övergripande generella frågan har vi ingen uppfattning om. Varje specialitet har olika förutsättningar vilka är fullständigt kända endast av respektive specialitetsföreträdare.  

För- och nackdelar med tillsvidareförordnanden för ST-anställda utanför universitetssjukhusen
SBF anser att det är en fördel med tillsvidareförordnanden såväl utanför som på universitets­sjukhus. Utanför universitetssjukhus har detta medfört att det blivit lättare att rekrytera färdiga specialister. Vi tror att fördelarna med ett sådant system överväger över nackdelarna även på universitetssjukhus. Vi vill ha ett likformigt system på universitetssjukhus och andra sjukhus.

För- och nackdelar med att obligatoriet för SK-kurser togs bort
SBF anser det vara en nackdel att obligatoriet togs bort. Kursutbudet har minskat och inte ersatts av andra kursgivare. Obligatoriska kurser ställer krav både på att ordna och att ge­nomgå kurser vilket vi anser är en fördel. Som framgår av våra svar på nedanstående frågor är utbildningsbehovet stort både för läkare som genomgår fullständig specialistutbildning i barn­kardiologi och för pediatriker som delvis arbetar med barnkardiologi på länssjukhus. För att upprätthålla den nödvändiga kompetensen i hela landet i ultraljudsdiagnostiken av medfödda hjärtmissbildningar måste regelbundna kurser i bl.a. pediatrisk ekokardiografi anordnas. An­svaret för planeringen av SK-kurser och andra kurser inom området bör läggas på Svensk Barnkardiologisk Förening som måste tillförsäkras ekonomiska medel att genomföra kur­serna. Eftersom subspecialiseringen gått långt inom vissa delar av barnkardiologin kan vissa kurser i framtiden sannolikt med fördel anordnas på nordisk basis, t.ex. kurser i interventio­nell kateterisering och fosterkardiologi.  

Uppföljning av nuvarande specialistutbildning med hänsyn till förändring i medicinska kunskapsområden och i sjukvårdsstrukturen.  

Motsvarar dagens specialistutbildning patientens krav på kvalitet ?(kvalificerad och ”säker” vård oberoende av vårdnivå)
Den barnkardiologiska verksamheten på våra universitetssjukhus är idag så högspecialiserad att patient eller föräldrar har begränsade möjligheter att specificera krav på kvalitet. Kvalitets­krav definieras i stället huvudsakligen av specialisterna i barnkardiologi. Den målbeskrivning för specialistutbildning i barnkardiologi som tagits fram av SBF baseras på dessa kvalitets­krav. Vår uppfattning är att specialistutbildningen enligt dessa riktlinjer motsvarar de krav som patienten kan ställa på barnkardiologisk vårdkvalitet idag på universitetskliniknivå.

Pga den snabba utvecklingen inom specialiteten, där det idag inte är möjligt ens för den hel­tidsarbetande specialisten i barnkardiologi att upprätthålla spetskompetens över hela verk­samhetsområdet, måste målbeskrivningen regelbundet uppdateras för att specialistutbild­ningen hela tiden skall motsvara högsta internationella krav på kvalitet. AEPC har tagit fram riktlinjer för vad som krävs av ett center som bedriver specialistutbildning i barnkardiologi. Även om alla barnkardiologiska centra i Sverige inte kan erbjuda full kompetens inom varje del av specialistutbildningen kan  fullständig specialistutbildning genomföras genom samar­bete mellan utbildande enheter. Vissa moment i utbildningen kanske inte kan erhållas fullt ut inom landet och ett nordiskt eller vidare internationellt samarbete kan då bli aktuellt. För att uppnå optimal planering av specialistutbildningen i barnkardiologi bör därför ansvaret för specialistutbildningen ligga centralt (Socialstyrelsen i samarbete med SBF). 

Utanför universitetssjukhusen finns ett tydligt behov av barnkardiologiskt profilerade pedia­triker med mycket god kompetens i fr.a. ultraljudsdiagnostik, åtminstone på kliniker med ne­onatal intensivvård. Full specialistkompetens i barnkardiologi är inte ett absolut krav för dessa läkare då de inte utför t.ex. hjärtkateteriseringar. SBF har tagit fram en målbeskrivning för pediatriker som delvis arbetar med barnkardiologi. Denna ligger till grund för de kvalitetskrav som kan ställas på barnkardiologisk kompetens på länsnivå. I takt med att utvecklingen går vidare kan kvalitetskraven komma att behöva ökas för denna grupp. Se också nedan om beho­vet av dygnet-runt-kompetens för pediatrisk ekokardiografi på samtliga länssjukhus.  

Motsvarar dagens specialistutbildning de medicinska kunskapsområdena?
Vi kan bara uttala oss i fråga om barnkardiologin. SBF anser att den nuvarande specialistut­bildningen i barnkardiologi, ss den beskrivs i utbildningsboken, motsvarar det aktuella barn­kardiologiska kunskapsområdet. Eftersom detta område förändras i mycket hög takt är det nödvändigt att regelbundet uppdatera målbeskrivningen och anpassa den till nya europeiska riktlinjer och krav ss beskrivits ovan.  

Motsvarar dagens specialistutbildning dagens/morgondagens sjukvårdsstruktur?
Denna fråga har delvis behandlats ovan. Tilläggas kan att barnkardiologisk jourlinje är en självklarhet på universitetskliniken men att det även på länssjukhusnivå finns ett uppenbart och delvis otillfredsställt behov av kontinuerlig beredskap på det barnkardiologiska området. När  ett barn med livshotande hjärtfel föds är det avgörande för barnets överlevnadschanser att rätt diagnos ställs i tid så att barnet kan transporteras i stabilt skick till behandlande barn­hjärtkirurgiskt centrum. God kompetens för ultraljudsdiagnostik av hjärtsjukdomar måste där­för finnas dygnet runt även på denna vårdnivå. För att uppnå tillräcklig säkerhet i ultraljuds­diagnostiken krävs inte bara mycket goda teoretiska och praktiska kunskaper i pediatrisk eko­kardiografi utan även goda kunskaper om anatomi, hemodynamik och klinik vid olika typer av hjärtmissbildningar. Detta ställer stora krav på barnkardiologisk utbildning på barnkardio­logiska centra av ett tillräckligt antal pediatriker från länssjukhus så att sådan dygnet-runt-beredskap kan upprätthållas åtminstone på alla sjukhus med neonatal intensivvård. Detta är ett självklart kvalitetskrav inte bara från specialiteten utan naturligtvis från patienter och föräld­rar. Kapaciteten för sådan utbildning måste därför ökas  i form av SK-kurser och andra kurser i pediatrisk ekokardiografi och i barnkardiologi  men även i form av regelbundet återkom­mande tjänstgöringsperioder vid barnkardiologiskt centrum.  

Hur bedömer Ni svensk specialistutbildning och specialistindelning ur ett internationellt per­spektiv – skäl till förändringar?
Som nämnts ovan har AEPC tagit fram europeiska riktlinjer för specialistutbildning i barn­kardiologi som finns publicerade på AEPC´s hemsida (www.aepc.org). Den svenska målbe­skrivningen överenstämmer i stort med AEPC´s och SBF har liksom AEPC tydligt deklarare­rat att barnkardiologi måste vara en egen specialitet. En skillnad mellan AEPC´s riktlinjer och våra egna är att AEPC accepterar att en del av utbildningen före själva den barnkardiologiska specialistutbildningen kan vara vuxenkardiologi i stället för pediatrik. Många av de tekniker som används i diagnostiken och behandlingen av hjärtsjukdomar hos barn har mycket gemen­samt med motsvarande tekniker inom vuxenkardiologin. Barnkardiologin har därför ett stort och ökande samarbete med vuxenkardiologin. Detta gäller särskilt kring vården av vuxna med medfödda hjärtfel samt inom interventionell kateterisering och arytmibehandling. SBF har hittills ansett att pediatrik är den bästa grunden för specialistutbildning i barnkardiologi. I takt med ökande anpassning till europeiska krav och ett fortsatt allt större samarbete med vuxen­kardiologin kan det inte uteslutas att det inom en nära framtid kan bli aktuellt att acceptera att en del av utbildningen före specialistutbildningen i barnkardiologi kan ligga inom vuxenkardiologi.  

Vilka förändringar i övrigt anser Ni angelägna?
Åldersprofilen inom vår specialitet är idag sådan att en brist på barnkardiologer kan förutses inom en nära framtid. En stor andel av idag verksamma barnkardiologer kommer att gå i pen­sion inom 10 år. Det är därför av central betydelse för den barnkardiologiska och barnhjärtki­rurgiska verksamheten i landet att snarast förstärka utbildningen av  nya specialister i barn­kardiologi genom att  frigöra resurser för inrättande av ett tillräckligt antal utbildningstjänster i barnkardiologi. Dessa måste också täcka behovet av utbildning av pediatriker som delvis arbetar med barnkardiologi på länssjukhusnivå. Som framhållits ovan bör ansvaret för specia­listutbildningen ligga centralt hos Socialstyrelsen i samarbete med Svensk Barnkardiologisk Förening. En sådan organisation ökar förutsättningarna för att den svenska specialistutbild­ningen i barnkardiologi kan bedrivas på hög internationell nivå.

Bilaga 2
Förslag till ny målbeskrivning för ST-utbildningen i Barnkardiologi  

Pediatrisk kardiologi är en specialitet som utövas i större  centra med nödvändiga utrustningsresurser för både hjärtkateterisering och  non-invasiv diagnostik för barn med medfödd eller förvärvad hjärtsjukdom. Tillgång till neonatal intensivvård, barnintensivvård och ett nära samarbete med barnhjärtkirurger, samt vuxenkardiologer med specialisering i elektrofysiologi och s.k GUCH-kardiologi (Grown Up Congenital Heart Disease) är en essentiell förutsättning för specialiteten, och i Sverige är specialiteten därför koncentrerad till ett fåtal större regionala centra. Specialiteten omfattar ett brett åldersspektrum, från fosterdiagnostik av hjärtsjukdom, genom barndom och tonår till medverkan i behandling av vuxna patienter med komplicerade medfödda hjärtfel.

Utbildningen inkluderar diagnostik och behandling av foster, barn och tonåringar med med­födda hjärtmissbildningar, arytmier, kardiomyopatier, förvärvad hjärtsjukdom och andra cir­kulationsstörningar. Specialiteten omfattar även förebyggande av hjärtkärlsjukdom i högrisk­grupper som t.ex patienter med hyperkolesterolemi.

Specialiteten är i stor utsträckning procedurbaserad. ST-läkaren måste därför exponeras för  ett tillräckligt antal undersökningar/behandlingar för att inhämta de praktiska färdigheterna i t.ex. EKG-utförande och tolkning, tolkning av bandspelar EKG, arbetsprovsmetodik, ut­förande av diagnostiska hjärtundersökningar med ultraljudsteknik, diagnostisk hjärtkateterise­ring, terapeutiska hjärtkateteriseringar såsom t.ex. ballong-septostomier, ballong-dilatationer och kateterburen stängning av defekter,  elkonvertering av arytmier,  pacemakerbehandling samt tolkning av elektrofysiologi och kardiella isotopundersökningar.

En specialist i barnkardiologi  behöver en god bakgrund i allmän pediatrik för att kunna er­bjuda en allsidig vård av barn med hjärtsjukdom, men även kunskap om vuxenkardiologiska problem,  fr.a arytmibehandling, hypertensionsbehandling och förebyggande av ischemisk hjärtsjukdom. Pediatriska kardiologer måste på det sättet ta ansvar för den framtida hälsan av vuxna med kongenitala hjärtmissbildningar och i barndomen förvärvad hjärt-kärlsjukdom. Denna grupp av patienter ökar snabbt eftersom överlevnaden vid komplicerade hjärtfel har förbättrats kraftigt under de senaste decennierna. Pediatrisk kardiologi är därför en specialitet  som utvecklas mycket snabbt både i diagnostiska och terapeutiska tekniker. De flesta barn­kardiologer bör vara involverade i klinisk forskning eller grundforskning. Dessutom har barn­kardiologen en viktig roll i undervisning av studenter, läkare, sjuksköterskor, barn- och skol­hälsovårdspersonal och även den stora allmänheten.  

Den viktigaste funktionen av ett ST-läkar program i pediatrisk kardiologi är att ge den färdiga specialisten i barnkardiologi en möjlighet att ge barn och tonåringar med medfödd eller för­värvad hjärtsjukdom en allsidig vård av högsta kvalitet. Utbildningen strävar till att fostra den attityd av livslång vidareutbildning som är nödvändig i en specialitet under snabb utveckling och ständigt påverkad av nya teknologiska framsteg.

En specialistkompetens i pediatrisk kardiologi  skall innebära att individen har tillräckligt  med praktiska färdigheter för att fungera som bakjour i pediatrisk kardiologi och därmed självständigt kunna hantera alla tänkbara akuta situationer. Ytterligare vidareutbildning efter ST-utbildning, gärna utomlands vid internationella centra med spetskompetens, är att rekom­mendera, och är nödvändig för individer som siktar på ytterligare subspecialisering inom spe­cialiteten inom fälten kardiell fosterdiagnostik, pediatrisk elektrofysiologi och terapeutisk hjärtkateterisering.  

Utbildningens längd 
För att uppnå de ovan beskrivna nödvändiga kunskaperna, inkluderande de utbildningsmål som listas i bilagan (se nedan), är i allmänhet följande utbildnings perioder nödvändiga:  

Barnkardiologisk utbildning
För att erhålla specialistkompetens i barnkardiologi fordras en heltidsutbildning omfattande sju år. Minst  fyra av dessa utbildningsår måste omfatta alla aspekter på kardiovaskulär medi­cin från fosterliv till tonåring och vuxenliv. Minst tolv månader av dessa fyra år skall till­bringas vid en enhet som utför egen barnhjärtkirurgi, antingen i Sverige eller vid ett ledande utländskt centrum. Minst tre månader bör tillbringas på en barnintensivvårdsavdelning som sysslar med postoperativ vård efter barnhjärtkirurgi. En större del av den resterande barnkar­diologiska träningen rekommenderas genomföras vid ett centrum som utför diagnostiska och terapeutiska hjärtkateteriseringar.  

Grundutbildning
Av de sju åren, omfattar tre år grundutbildning. Av dessa tre år behöver ett minimum av arton månader utgöras av allmän pediatrik, och sex månader av neonatal intensivvård.

Eftersom en allt större proportion av arbetsbördan inom pediatrisk kardiologi utgörs av ton­åringar med pallierade komplexa kongenitala vitier, är det önskvärt att vi följer europeiska rekommendationer och möjliggör vidareutbildning till barnkardiolog för läkare med en bak­grund inom vuxenkardiologin.  

Det föreligger således följande  två huvudalternativ för grundutbildning:  

Alt 1:1: Tre  års pediatrik inkluderande minst sex månader på neonatal intensivvårdsavdelning  

Alt 1:2: Två års pediatrik, inkluderande minst sex månader neonatal intensivvård, samt ett års vuxenkardiologi (sammanlagt 3 år).  

Ca ett år av den barnkardiologiska heltidsutbildningen kan med fördel fullgöras vid ett större internationellt centrum förutsatt att placeringen godkänts av den nämnd som beskrivs nedan under ”Kontroll av ST-utbildningsprogram”.

Under den fyraåriga perioden av heltidsutbildning inom pediatrisk kardiologi bör minst sex månader tillbringas som randutbildning inom vuxenkardiologi för de ST-läkare som inte haft erfarenhet av vuxenkardiologi under de tre förberedande åren. Denna erfarenhet bör helst förläggas med tillgång till vuxenkardiologiska specialiteter av speciell relevans som elektro­fysiologi och GUCH-kardiologi men kännedom om koronarsjukdoms-problematik, och viss träning i att utföra koronarangiografier, måste också ingå. Ett år av den totalt sju år långa trä­ningen kan ägnas åt forskning, om den bedöms som relevant utbildningserfarenhet.  

Ovanstående utbildning är ett minimum, och för vissa subspecialiteter är ytterligare utbild­ning obligatorisk. ST-läkaren skall föra en loggbok över utförda och följda procedurer (eko­kardiografiska undersökningar, hjärtkateteriseringar, elkonverteringar etc), där det framgår att dessa utbildningsåtaganden fullföljts på ett tillfredsställande sätt.  

Grundförutsättningar och övergripande mål med utbildningen
Det övergripande målet med utbildningen är att ST-läkaren skall behärska alla de moment i vården av hjärtsjuka barn som garanterar att läkaren i samarbete med andra yrkesgrupper kan sörja för en optimal vård för barnet. Specialistutbildningen i barnkardiologi måste tillgodose ST-läkarens möjligheter att träna sig i alla de färdigheter som finns uppräknade i bilaga (se nedan). Praktiskt kliniskt arbete, såväl inom öppen som sluten vård, under överinseende av specialistläkare/överläkare är centralt. Förutsättningar för träning i omhändertagande av död­ligt sjuka nyfödda barn med ductusberoende hjärtfel, före och efter kirurgisk eller kateterbu­ren behandling, måste ges. Viktigt är också att ge förutsättningar för kunskap i planeringen av vården under hela barn- och ungdomstiden liksom för det fortsatta omhändertagandet i vux­enlivet. Utbildningen måste därför ge ST-läkaren möjlighet att delta i samarbetet med andra specialiteter som är helt nödvändiga för vården av det hjärtsjuka barnet, exempelvis barn­hjärtkirurgi, barnintensivvård, nyföddhetsvård och vuxenkardiologi. Såsom färdig specialist måste barnkardiologen självständigt kunna leda och planera vården för det hjärtsjuka barnet. Aktiv träning i jourarbete är därför viktig och skall tillgodoses under slutet av utbildningen, under överinseende av specialist/överläkare.  

Ämnesområdet utvecklas mycket snabbt och utbildningen måste tillgodose ST-läkarens möj­ligheter att träna förmågan till kritiskt tänkande och ge en fördjupad insikt i de aktuella prak­tiska och teoretiska frågeställningarna inom ämnesområdet. Möjlighet till litteraturstudier med deltagande i klinisk forskning eller i grundforskning inom ämnet måste ges.  

Kontroll av ST-utbildningsprogram
 Förutom kliniska färdigheter måste läkaren ha en grundläggande teoretisk bakgrund vilket uppnås genom regelbundet studium av vissa kardiologiska tidskrifter och handböcker. Varje ST-utbildningsprogram bör granskas årligen av en nämnd bestående av den utbildningsansva­rige handledaren, verksamhetschefen vid den aktuella enheten, en av professorerna i barnkar­diologi,  och utbildningsansvarig i barnkardiologiska föreningens styrelse. Som ett led i kva­litetssäkringen av utbildningen rekommenderas en skriftlig eller muntlig examen i  pediatrisk kardiologi i slutet av utbildningen.

Styrelsen för Svensk Barnkardiologisk Förening anser att enbart verksamhetschefer som är specialister i barnkardiologi kan godkänna fullgjord specialistutbildning. Detta bör ske i sam­råd med utbildningsansvarig i Svensk Barnkardiologisk Förening.

Undersökningar och procedurer som skall behärskas  

Efter avslutad utbildning inom barn- och ungdomskardiologi skall den blivande specialisten

A. Självständigt och rutinerat kunna handlägga:

1.      Utvärdering av blåsljud

2.      Primär diagnostik och behandling av akuta kardiella symptom i nyföddhetsperioden och hos     äldre barn och tonåringar

3.      Behandling av cirkulationsstillestånd

4.      Utredning av  alla typer av medfödda och förvärvade hjärtfel hos barn och ungdomar.  

5.      Indikationer för operation av kongenitala vitier, och  vanliga peri-och postopera kompli­kationer

6.      Inflammatoriska hjärtsjukdomar och kardiellt engagemang vid systemsjukdomar

7.      Diagnostik och behandling av rytmrubbningar

8.      Farmakologisk ductusmanipulering

9.      Hemodynamisk farmakoterapi

10.    Genetisk rådgivning

11.    Försäkrings- och intygsfrågor inom ämnesområdet, inkl. lämplighet att inneha körkort

12.    Behärska riskfaktorer för koronarsjukdom och deras behandling

B. Självständigt och rutinerat kunna utföra:

1.      Fysikalisk diagnostik av hjärta och cirkulation

2.      Standard EKG med 12 avledningar

3.      Arbetsprov

4.      EKG med adenosin-test

5.      Transthorakal tvådimensionell, M-mode och Doppler-ekokardiografi

6.      Transoesofagal ekografi

7.      Ekokardiografi med kontrast

8.      Elkonvertering av arytmier

9.      Diagnostisk hjärtkateterisering, med angiografisk detaljvärdering av normal och patolo­gisk   hjärtanatomi

10.  Ballongseptostomi ad modum Rashkind

C. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av handläggning/utförandet av:  

1.      Postoperativ vård av hjärtopererade barn

2.      Anestesiriskbedöming av patienter med komplicerade hjärtfel där icke-kardiell kirurgi överväges

3.      Betydelse av och indikationer för isotopundersökningar

4.      Röntgenfynd vid kongenitala vitier

5.      24 timmars bandspelar EKG

6.      ”cardiac event” inspelning

7.      Evaluering av pacemakerfunktion/dysfunktion

8.      Kateterburen dilatationsbehandling och stängning av defekter

9.      Hjärtbiopsi

10.  Kardiologiska MRI tekniker

11.  Perkutan insättning av perikarddrän/perikardiocentes

12.  Koronarangiografi

D. Ha närvarat vid:

1.      Fetala kardiologiska undersökningar med ekokardiografisk diagnos av hjärtanatomi och intrauterina rytmrubbningar

2. Invasiv elektrofysiologisk diagnostik
3. Kateterinterventioner av mer komplicerad art
4. Pacemakerimplantation

E. Ha teoretisk kännedom om handläggandet och utförande av:

1. Hjärttransplantation
2. Implantation och handläggande av ICD
3. Ablationsterapi

Subspecialiseringsområden (specialinriktningsområden)

ST-läkare som tänker sig en framtid med ett specialinriktningsområde måste erhålla baskom­petens inom detta område tidigt under utbildningsprogrammet.

Det rekommenderas därefter att en ökande proportion av klinisk tid och forskningsarbete äg­nas åt specialintresset under de två sista åren av utbildningsprogrammet. Ytterligare vidareut­bildning efter ST-utbildning, gärna utomlands vid internationella centra med spetskompetens och stora patientgrupper, kommer dock att vara nödvändig för individer som siktar på överlä­kartjänster med speciellt ansvar för subspecialitetområden.

Subspecialisering är  inte obligatorisk, och ST-läkare kan föredra att ha en bredare bakgrund med intermediär expertis på att brett antal områden.  

Huvudsakliga sub-specialiseringsområden:  

1. Fosterdiagnostik med fetal ekokardiografi                               

2. Terapeutisk hjärtkateterisering

3. Invasiv elektrofysiologi och pacemakerbehandling av barn

Bilaga 3
Brev till SoS, SLS och BLF 021014  

Med anledning av den pågående utredningen av de medicinska specialiteterna vill Styrelsen i Svensk Barnkardiologisk Förening (SBF) på nytt understryka betydelsen av att barnkardiologin förblir en egen monospecialitet. Detta är som vi ser det en nödvändig förut­sättning för utvecklingen inom specialiteten nationellt, för rekryteringen av nya barnkardiolo­ger samt för anpassningen till utvecklingen i Europa där barnkardiologin, förutom i Sverige, redan är monospecialitet i Tyskland, Portugal, England och Irland. AEPC  (The Association for European Paediatric Cardiology) arbetar för att få specialiteten godkänd i samtliga Europe­iska länder och barnkardiologi ligger redan som en egen specialitet vid sidan av kardiologi i UEMS (European Union of Medical Specialists). Svensk Barnkardiologisk Förening har vid upprepade tillfällen tydligt deklararerat att barnkardiologi måste vara en egen specialitet.  

Sett till antalet verksamma läkare är barnkardiologi en liten specialitet. Kunskapsområdet har dock trots sin höga grad av specialisering, blivit mycket omfattande och utvecklats så snabbt, att det redan idag är svårt att behärska alla delar av fältet. Till skillnad från allmänpediatrik är specialiteten mycket procedurbaserad med en mängd diagnostiska tekniker som utförs av barnkardiolog, ej av röntgenolog eller klinisk fysiolog. ST-läkare under utbildning måste där­för tillägna sig en mängd nya praktiska färdigheter.  

AEPC har tagit fram europeiska riktlinjer för specialistutbildning i barnkardiologi som finns publicerade på AEPC´s hemsida (www.aepc.org). Den nuvarande svenska målbeskrivningen (vg se vår hemsida på www.svls.se/sektioner/blf/kardiol/) överenstämmer i stort med AEPC´s men med mindre specifika kunskapskrav.  

En skillnad mellan AEPC´s riktlinjer och våra egna har varit att AEPC accepterar att en del av grundutbildningen, före den barnkardiologiska specialistutbildningen, kan vara vuxenkardio­logi i stället för pediatrik. Många av de tekniker som används i diagnostiken och behandlingen av hjärtsjukdomar hos barn har mycket gemensamt med motsvarande tekniker inom vuxen­kardiologin. Barnkardiologin har ett stort och ökande samarbete med vuxenkardiologin. Detta gäller särskilt kring vården av vuxna med medfödda hjärtfel samt inom interventionell katete­risering och arytmibehandling. SBF anser fortfarande att pediatrik är den bästa grunden för specialistutbildning i barnkardiologi. I takt med ökande anpassning till europeiska krav och ett fortsatt allt större samarbete med vuxenkardiologin vill vi dock öppna möjligheten för att en del av grundutbildningen i pediatrik kan ersättas med vuxenkardiologi.  

I samarbete med landets professorer och verksamhetschefer i barnkardiologi har vi tagit fram ett förslag till ny målbeskrivning. Enligt förslaget kommer den barnkardiologiska delen av ST-utbildningen att utökas från tre till fyra år med en motsvarande minskning av den pediat­riska delen från fyra till tre år med möjlighet att ersätta ett av de tre pediatriska åren med vuxenkardiologi. För att vår specialistutbildning skall kunna jämställas med AEPC´s föreslår vi också att man ökar kraven på praktiska färdigheter och teoretiska kunskaper.  

Denna nya målbeskrivning kommer att utgöra en ytterligare anpassning till de Europeiska kraven som bättre motsvarar de ökande kunskapskraven på specialister i barnkardiologi. Spe­cialistutbildningen kan därmed inte inrymma en fullständig utbildning till annan specialitet utan att bli orimligt lång och därmed mindre attraktiv för nya läkare.  

Barnkardiologin har genomgått en fantastisk utveckling under de senaste decennierna och vården av hjärtsjuka barn i Sverige håller idag högsta internationella klass. För att vi skall kunna behålla denna position är det nödvändigt att vi inte isolerar oss från utbildningskraven inom specialiteten i resten av Europa. Utvecklingen inom barnkardiologin kommer att för­sämras om barnkardiologin upphör att vara en egen specialitet.  

Göteborg 021014  

För Svensk Barnkardiologisk Förening  

Mats Mellander 
Ordförande                                                       

Erkki Pesonen                      Ingegerd Östman Smith                              Dag Teien  

Professor                             Professor                                                   Professor

Lunds Universitet                 Göteborgs Universitet                                  Umeå Universitet  

Jan Sunnegårdh                    Katarina Hanseús                                      Bo Lundell  

Verksamhetschef                  Verksamhetschef                                       Verksamhetschef

Barnhjärtenheten                   Barnhjärtenheten                                       Barnhjärtenheten

Göteborg                              Lund                                                         Stockholm

BLF:s arbetsgrupp för ämnesomsättningssjukdomar: Verksamhetsberättelse år 2002  till början

Nästan 190 medlemmar får kallelse till mötena. Det är mest barnläkare men även t.ex. kliniska kemister och dietister.

Möten: Under 2002 hade vi två föreningsmöten på Svenska Läkaresällskapet i Stockholm. Vårmötet var ett halvdagsmöte: "Uppdatering i praktisk molekylärgenetik" och höstmötet en heldag om " Recent proceedings in Lysosomal Storage Diseases ". Bl.a. föreläste två barnläkare från Mainz, tillika världsauktoriteter inom området, professor Michael Beck och dr Catharina Whybra.

Remisser: I Sverige liksom i flera andra länder finns det idag igen naturlig modell för var vuxna med medfödda ämnesomsättningssjukdomar skall behandlas. Arbetsgruppen har vid flera tillfällen diskuterat ämnet och nu deltagit i utvärdering av tillgängliga vårdformer för vuxna inför en internationell kongress "Inborn errors of metabolism: Pathways into adulthood"

Swedish Orphans resestipendium till SSIEM i Dublin gick till Ellinor Ristoff, Stockholm.

Bengt Lindblad representerar Sverige i ’SSIEM education and training advisory committee’ som skall utarbeta riktlinjer för EU-specialiten ’Pediatric metabolic medicine’.

Ett speciellt tack går till medlemmen och chefsdietist Gunn Nyberg, som även i år intensivt arbetat för att få en rimlig lösning av matkostnader för barn med bl.a. medfödda ämnesomsättningssjukdomar.

Årets verksamhet hade inte kunnat genomföras utan sponsring av Genzyme, Swedish Orphan, TKT-5s till vilka vi riktar ett tack.

Göteborg 2003-03-16

Bengt Lindblad

ordförande